Jag är säkert inte den enda medborgaren som går och knyter näven i fickan: Energibolagens elpriser, vinster och bristande kompetens att underhålla sina kärnkraftverk. Bankernas räntenetto. Vårdbolagen håvar in skattepengar och plockar ut vinsterna på Jersey. Politiker som inte gör något åt vare sig det ena eller andra. Känns det hopplöst och frustrerande?

Ljus i tunneln
Kooperativa företag. Nej, jag menar inte en politiskt, skäggigt och ideell sammanslutning som bakar ekologiskt och säljer det i en liten butik på hörnet.
Nu menar jag smarta, snabba företag. Som omsätter miljarder och är större än de multinationella företagen.

730 miljoner i återbäring
Med 10,6 biljoner i omsättning så utgör de kooperativa företagen den 19e största ekonomin i världen. En kooperativ bank i Storbritannien delade ut 730 millioner kronor i vinst tillbaka till sina delägare (medlemmar). Där skulle man vara kund.

Kooperativa företag som ägs av medlemmarna, där man delar på vinsten och styr dem i demokratisk ordning. Som drivs utan politiska förtecken med ansvar för människor och miljö. Och med vinstintresse – men ett långsiktigt sådant. Låter inte det ganska modernt?

www.ica.coop
Om du blev lite nyfiken rekommenderar jag ett besök på en med svenska ögon lite oväntad webbadress som nämnts ovan. Ica står i det här fallet för International Cooperative Alliance. På webbplatsen kan du bland annat läsa mer om att FN har utropat 2012 till The International Year of Cooperatives. Där finns några guldkorn.

Vem vet
Måhända är det dags att ta upp näven ur fickan och istället göra något åt saken. Man kan ju börja med att bestämma sig för vilka företag man vill handla av och därmed bidra till att de finns till. För till syvende och sist är det upp till dig och mig. Som konsumenter får inte bättre företag än vi förtjänar. Ska det hända något får vi göra det själva.

Tanken kittlar en aning, eller hur?

Butanol skulle vara det perfekta biobränslet för din fossildrivna bil. Du skulle kunna köra den utan någon som helst konvertering. Du skulle komma längre på en liter än din granne som kör etanoldrivet, tack vare butanolens högre eneriinnehåll. Dessutom skulle du köra på ett bio-bränsle som inte är lika korrosivt och inte heller inverkar negativt på livsmedelsproduktionen.

Den stora stötestenen har varit att det krävs en syrefattig miljö för att med hjälp av bakterier framställa cellulosabaserad butanol. En faktor som har inneburit allt för höga kostnader i en kommersiell produktion. Nu har forskare vid amerikanska Tulane University hittat en bakteriestam som producerar butanol i avföringen hos djur.

Det fina med den här stammen är inte bara att jobbar alldeles utmärkt i luftfyllda miljöer utan också producerar butanol direkt från cellulosa. I sina försök använde forskarna nyhetstidningen The Times-Picayune men säkerligen går det lika bra med Dagens Nyheter eller Aftonbladet. Liksom med organiskt avfall från exempelvis jordbruket.

Dock verkar forskarna i TU ha lagt det mesta av kreativiteten på att hitta lösningen, då man skulle döpa bakteriestammen enades man om det inte fullt så spännande namnet TU-103.

För läsare med entrepreneur-anda kan det vara intressant att veta att Tulane University söker partners som vill kommersialisera sin patenterade lösning. Mer om detta finns på universitetets webbplats.

Forskarna på Tulane University verkar ha en spännande lösning på gång. Så när som på namnet.

Här är RidgeBlade, vindkraftverket som jag arkiverar i mappen “Varför kom inte jag på den idén”. Det är lika enkelt som genialt: Montera bladen liggande istället för stående och placera dem längs med nocken på huset. Då får man ett vindkraftverk som är långt större än vad som är möjligt att ha – eller ens tillåtet – i tätbebyggda områden. Det uppges vara mycket tyst och är framtaget för att kunna monteras på befintliga hustak, driftfärdigt på en dag.

Vinkraftverket startar upp och producerar el redan vid 4 m/s och bladen är utformade för att kunna fungera i 70% av alla vindriktningar. Som kompensation för att huset inte vänder sig rätt mot vinden (vilket annars vore trevligt med tanken på den skiftande utsikten) utnyttjar RidgeBlade effekten som uppstår när luftströmmen tvingas gå över hustaket och gör att vindstyrkan förstärks 2-3 gånger. Detta enligt mätningar gjorda av det holländska universitetet Delft University.

RidgeBlade är framtaget av The Power Collective Ltd i England. Företaget har rönt en hel del uppmärksamhet för sin innovation, senast i maj av av Sunday Times. Dessutom vann man 2009 det holländska Postkodlotteriets årliga tävling Green Challenge. Prissumman var ansenliga €500 000.

Lite smolk i bägaren för den otålige. The Power Collective’s VD skriver på sin blogg att man tagit det strategiska beslutet att tillverka RidgeBlade i återvunnen plast istället för metall. Fördelen är att vindkraftverket blir både billigare och lättare samt lättare att installera. Lanseringen av RidgeBlade har blivit skjuten en bit på framtiden och kommer att nå marknaden under 2012, produktionsplanerna kommer enligt uppgift att släppas i september i år. Vill du få löpande information och veta när vindkraftverket lanseras anmäler du ditt intresse här.

Att påstå att RidgeBlade förhöjer utseendet på huset är kanske att ta i, men elräkningen blir ju trevlig att titta på.

Att utveckla och sälja nya fordon som är mer bränsleeffektiva och mindre skadlig för miljön är viktigt. För att snabbt komma tillrätta med klimathoten och dessutom erbjuda ett mer ekonomiskt bilägande är det minst lika viktigt att lösningar för befintliga fordon gör entré på marknaden.

En sådan lösning är företaget Protean’s Through-The-Road-Hybrid system. Med elmotorer som monterade i två av de befintliga hjulen och ett 21 kWh batteri förbättrades bränsleekonomin med 300% på den Opel Vivaro som demonstrerades i Berlin under Michelin Challenge Bibendum -11.

Räckvidden med eldrift är hela 90 km. Regenerativa bromsar som tar tillvara energin vid inbromsning och frånvaro av transmissionsförluster (ca 30%) då kraften inte distribueras via den traditionella drivkejdan – är delar av förklaringen till den långa körsträckan.

När el- och bränslemotorn samverkar uppmättes bränsleförbrukningen till 0,24 liter milen. Om bilen ska köras med el- eller hybriddrift kontrolleras från förarstolen.

Monteringen uppges vara enkel. Ingen modifiering av bilens befintliga delar är nödvändig och en elektriska hjulmotorn monteras med rotorn på utsidan medan elektroniken sitter på insidan.

Det amerikanska företaget samarbetar idag med Volvo och deras ReCharge-koncept samt även med Ford. Men eftersom Through-The-Road systemet enligt uppgift lämpar sig utmärkt för montering i befintliga fordon ser vi fram emot bilverkstäder och andra aktörer som vänder sig till oss som vill bygga om våra bilar till hybrider. Hoppas vi inte behöver vänta för länge.

Nu meddelas det från GM i USA att ägarna till företagets hybridbilar Chevy Volt är sällsynta kunder på bensinstationerna. I och med att de flesta inte kör mer än ca 6 mil om dagen räcker bilens batteri både till jobbet och hem, vilket gör att man “tankar” i eluttaget när man kommer hem efter arbetsdagens slut. Eftersom priset per mil med el är en bråkdel jämfört med bensin skrattar man hela vägen till macken för det blir det en rejäl slant över i hushållskassan (eller på bränslekontot för framsynta företag som väljer hybridbilar till sin fordonsflotta). För all del ska kostnaden för ett nytt (dyrt) batteri räknas in, men utgiften är likväl betydligt lägre.

Mer pengar över, mindre utsläpp av växthusgaser. Utvecklingen är positiv för alla, men det finns nog en och annan bensinstationsföreståndare som besvärat skruvar på sig – liksom bensinbolagens ledningar. Även de mer än en miljon delägarna (medlemmar) i OK har anledning att ta sig en funderare. Det är illa nog att man befinner sig på en marknad där marginalerna på drivmedel är så låga att man måste förlita sig på att kunden som stannar till för att tanka också köper tidningen, en korv och gärna några liter mjölk och en limpa. Men vad gör man när kunderna inte behagar att rulla in mer än en gång i månaden?

Tyvärr går det inte att trösta sig med att det kommer dröja länge innan hybridbilarna rullar på våra vägar. Volvo, Mitsubichi, Toyota är bara några av de biltillverkare som nästa år börjar leverera bilar med hybriddrift som kan tankas i eluttaget. Frågan är hur många hybridbilar som behövs innan det börjar märkas i försäljningen – för det är ju både drivmedel och merförsäljning i butik som drabbas.

Om vi inte kommer att tanka så mycket, vad ska man då göra med en byggnad som står alldeles invid vägen och är lätt tillgänglig för alla med ett fordon? Förslag någon?

Nu har dom tänkt till där borta i USA. Företag XL Hybrids erbjuder andra företag att bygga om företagets befintliga bilar där man utnyttjar den befintliga förbränningsmotorn men bygger till ett system för hybrid-drift. Enligt uppgift sänks bränsleförbrukningen  med 15-20%.

Lösningen är lika enkel som genial. På sin befintliga hjulaxel bygger man på ett hybrid-baserat driv-paket. I detta driv-paket finns en elektrisk motor som är kopplat till ett litium ion-batteri. Förutom att elmotorn driver bilen framåt så tar den till vara den energi som uppstår när bilen bromsar.

Jag tippar att vi inom en snar framtid kommer att se erbjudanden från verkstäder specialiserar sig på att göra våra befintliga bilar “bakåtkompatibla” med framtidens teknik, liksom Gör-det-själv-kit för den händige bilägaren.

Jag ser framför mig en ny folkrörelse: Genom organiserade storköp orkestrerade av OK får jag mitt gör-det-själv-kit på OKQ8-macken. Sen bokar jag upp mig på en kväll i GDS-hallen på sagda station, där kommer en handledare att hjälpa mig och alla andra som har bokat sig den kvällen för att få sina driv-paket på plats. Eftersom jag har tummen mitt i handen blir jag siste man att lämna GDS-hallen med min nygamla hybridbil. Men det gör inget när jag ljudlöst glider fram i natten och vet att just nu kör jag bilen för någon krona milen. Utan att släppa ut en gnutta CO2.

Den italienske uppfinnaren Rossi har enligt många löst gåtan med kall fusion. En världssensation om det stämmer. Inför ett femtiotal vetenskapsmän och journalister visade de italienska forskarna Andrea Rossi och Sergio Focardi upp sitt experiment i samarbete med universitetet i Bologna. Ingen förbränning, inga växthusgaser – bara värme och elektricitet. Demonstrationen genomfördes för några veckor sedan.

Första värmekraftverket ska startas upp i Grekland till hösten. Enligt uppfinnaren finns ännu gott om tillverkningslicenser. Hallå OK! Kollar ni upp det här??? Jag skulle gärna se att vi försöker bilda oss en uppfattning om tekniken.

Hand upp alla svenskar som hellre ser att Rossis manick ägs av ett folkägt företag framför Eon, Vattenfall eller Fortum.

I sitt senaste nummer – The Failure Issue – sjunger man Misslyckandets lovsång. Det är ju ett ämne som kommer upp då och även här hemma, men jag tycker inte alls att vi är lika duktiga som jänkarna på att se styrkan och modet hos någon som satsar på något, gör en rejäl avåkning  och sedan ställer sig upp och borstar av sig.

Om du nu blir lite sugen på att ta i ända från tårna så kommer här listan från HBR som du ska hålla dig till:

1. Sätt tydliga mål

2. Missa aldrig ett tillfälle att handla mot ett uppsatt mål

3. Ha alltid koll på hur långt du har kvar

4. Var en realistisk optimist

5. Fokusera på att bli bättre, istället för att vara bra

6. Bit ihop

7. Träna “viljekraftsmuskeln”

8. Utmana inte ödet

9. Fokusera på vad du kommer att göra, inte på vad du inte tänker göra

Där fanns flera “gamla godingar” men också några som jag tänker börja jobba med redan nu. Det är bara att bita ihop.

Allt låter självklart bättre på engelska. Vill du läsa punkterna med motiveringar hittar du blogg-inlägget här.

Ett demokratiskt varumärke. Som reklamman kan jag säga att jag sällan stött på ett varumärke med så mycket potential. Det gäller för övrig många andra kooperativa företag i Sverige, stora och små. Utanpå uppfattas OK än så länge som politiskt, mossigt och tråkigt. Men inuti – i varumärkets själ och med dom demokratiska regler som finns – är OK med sina värderingar en ultramodern och superhäftig organisation. Dessutom är OK enligt stadgarna opolitisk, men där finns en del jobb att göra.

Ur varumärkesperspektiv har OK alla möjligheter att skapa en lojalitet som kommer att göra Steve Jobs grön av avundsjuka. Anledningen är den demokratiska organisationen. Jag är delägare i en koncern (att säga att jag är medlem får det att kännas som en kundklubb). Jag har en styrelse där Ines Uusmann är ordförande. Om jag skriver en motion vilket jag har gjort, så kommer hon och resten av styrelsen enligt stadgarna att ta hand om den. Deras beslut måste sedan få godkänt av vår “riksdag” , det vill säga föreningsstämman. Så långt har inte Apple kommit ännu.

Den här bloggen kommer handla om att göra världen lite bättre och klimathoten mindre. Det finns företag som är fantastiska och det finns företag som borde spärras in. Jag tänker vädra mina åsikter om båda. Varumärken och konsumentmakt, CSR (corporate social responsibilty) och klimathot. Alla kommer de att vara återkommande ämnen. Liksom ämnet “vi människor”;  hur fantastiska vi är och hur outgrundligt korkat vi kan bete oss i våra sämsta stunder. Det kommer också att handla en del om ny teknik som kan förbättra vardagen och miljön.

Miljön och klimatet ligger högt på min lista. Det är nu det gäller, vi har 10-20 år på oss och frågan är alldeles för brådskande och viktig för att bara lämnas över till politikerna. Det är du, jag och alla andra som måste ställa oss frågan “Vilken värld vill jag vara med och bygga”. De är vi – i egenskap av att vara “marknaden” – som  tillsammans med framsynta och engagerade företag kommer att driva på utvecklingen. Våra hjälte-företag kommer vi att alliera oss med (gör dom dessutom härligt skön reklam, är det ännu bättre). De företag som inte ser till annat än sig själva kommer vi att straffa på det sätt de fruktar mest: Vi vänder dem ryggen.

Idag ska kunderna vara trogna företagen. Imorgon kommer det att bli tvärtom. Som konsumenter kan vi tillsammans åstadkomma så mycket mer än vi tror. Och framtidsforskarna inom marknadsföringen hävdar att det är dit vi är på väg. Det pågår en diskussion om det fortfarande är relevant att ställa sig frågan hur kunderna kan göras mer lojala. De menar att man istället ska försöka hitta svaren på hur företagen kan bli mer trogna sina kunder och deras värderingar. Kittlande tanke eller hur?

Jag har ett motto som jag bär med mig, både hemma och på jobbet: Det ska vara lönsamt att rädda världen.  Dessutom ska det vara både roligt och spännande medan man gör det. Hur OK vill göra det kan du läsa om här.

Vore toppen med feedback och tips som kan hjälpa mig att göra den här bloggen intressant.

Nästa inlägg blir inte lika långt, jag lovar.